Ett virus och en klädindustri – när 2 veckors försening är en missad kollektion.

Vi shoppar för mycket. Vi använder våra kläder för lite. Vi slänger för ofta brukbara kläder.

So what? Vi vet.

Att klädindustrin och klädkonsumtion har spunnit iväg under många decennium är ingen nyhet för de flesta, framför allt inte för er som väljer att klicka på den här artikeln.

Problemet ligger inte i att kunskap eller innovation saknas. Utmaningen ligger i att vår produktion och konsumtion av kläder är slentrian. Det är svårt att ändra sina vanor, än mer om det finns ekonomiska incitament för att vidhålla dem. Faktum är att även om vi vet att vi inte borde handla den där extra tröjan på mellansäsongs-rean så kanske vi inte riktigt vill ändra oss.

I Sverige är vi otroligt medvetna över hur osund klädindustrin till stor del ser ut. Samtidigt är vi ett land där det råder extrem överkonsumtion av just kläder. Unga kvinnor är de mest medvetna om att vi köper för mycket kläder men samtidigt är de den köpstarkaste gruppen i Sverige.

Under de senaste månaderna, veckorna och dagarna har vårt samhället rusat mot ett helt nytt tillstånd där Corona (Covid-19) har förändrat allas vardag. Mitt i all oro och rädsla står en klädindustri lamslagen.

När vi handlar ett plagg i butik reflekterar vi sällan över att kläderna på galgarna ofta har rest mer under de senaste veckorna än vi själva rest de senaste året – minst. Det är mer regel än undantag att tyget har producerats i ett land och färgat i ett annat. Knappar/dragkedjor och tråd har tillverkats i andra länder. Sedan skeppas allt till ytterligare ett land för att sys ihop. Därpå är det dags för nästa destination där lappar och etiketter ska fästas och ytterligare en annan ort för att plagget ska paketeras. Därpå till ett nytt land med för lagerförvaring och sedan slutligen landa i butiken för att få följa med dig hem.

Sedan 60-talet har vår klädindustri förflyttats utomlands. Idag är Sveriges inhemska produktion så gott som obefintlig – som för de flesta andra länder i Europa. Vårt beroende av en fungerande internationell infrastruktur är avgörande för dagens klädindustri.

Samtidigt har vi skapat en klädindustri där en två veckor lång försening innebär en totalt katastrof. Marginalerna finns inte och att dra i bromsen på det gigantiska ekorrhjulet innebär otroliga förluster.

Är det nu vi stannar upp och tänker efter? Kanske rent utav omvärderar våra köpvanor?